Vi drar till Malmö....
Imorgon åker jag, min bästa vän och några andra vänner och bekanta för att fira nyår.
I Malmö.
På NA-konvent.
Så det blir nog dessvärre (eller, i mitt fall; desbättre) så att alla former av rusmedel kommer att lysa med sin frånvaro. Men det är ju som det ska vara på NA-konvent.
Ska bli skönt att komma ifrån det här stället. Jag är ju fortfarande nödd och tvungen att ha barnvakt med mig vart jag än styr mina steg om det är utanför dessa väggar.Imorgon är min övervakare med. Han är godkänd barnvakt. Skönt.
Hur det blev får ni veta i övermorgon.
Gott Nytt år åde på er.
Peace - out.
I'll chain You to the truth...
Ännu en dag i Hawkans liv påbörjad på bästa möjliga tänkbara sätt - Glad, nykter och drogfri.
Nykter och drogfri för att jag vill, glad för att, ja, det finns en massa olika faktorer. Men just nu är en av dem mera tongivande än andra ;).
Än så länge har detta alla förutsättningar att bli en riktigt bra dag.
Right on.
Idag ska jag vara busig ;)
Men inga olagliga såna.
Skulle gärna ge er detaljer, men...
Nä. Det skulle jag förresten inte.
Fundera på den en stund.
Peace.
Mistook the nod for an approval...
Varför är nästan alla i min omgivning så ytterligt ointelligenta?
Ingen fattar mina sarkasmer, mina dubbel-ironiska kommentarer, mitt organiska enighetstänkande rörande det paradoxala världsalltet som i sin kaotiska symmetri till slut går i symbios med sin mörka/ljusa/neutrala tvilling för att bilda en balanserad enhet. De fattar inte alls vad jag pratar om när jag börja diskutera min egen vision av hur en ny fulländad världsordning borde te sig. Att man genom att rationalisera bort känslor, hänge sig åt sin analytiska förmåga och sitt sunda förnuft, göra en idiotsäker kalkyl med hjälp av logiska tankegångar och tillämpa detta som en livsstil skulle kunna lösa de flesta världsproblem.
Te.x: Varför ska vi försöka lösa svältfrågan och HIV-spridningen i u-länderna? Ja, det är jättehemskt att barn dör. Vidare är det lika jättehemskt att spädbarn föds med HIV. Men har någon i ärlighetens namn stannat upp och tänkt till att det kanske är så här för att Jorden försöker rensa bort en betydande del av den cansersvulst som mänskligheten innebär för vår planet?
Alltså; jag tror på orsak och verkan. Jag vill tro på Jorden som ett organiskt väsen med en själ. Om vi betänker att svältdöd, HIV, Cancer och Ebola kanske är Jordens immunförsvar som börjar attackera orsaken till planetens långsamt ökande klimat, minskande ozon-lager, nedsmutsade och kväve-gödda hav, i långa loppet - planetens långsamma död.
Verkan: HIV, svältdöd, Religiösa extremistgrupper som för heliga krig och andra farsoter.
Orsak: Miljöförstöring, intolerans mot allt och alla andra än oss själva; Det GUDOMLIGA människosläktet.
Mitt tips för att ställa allt till rätta lyder som följer.
Slopa sjukvård, bistånd och barmhärtighetsaktioner av alla slag. Låt naturen ha sin gång, låt Jordens eget ekosystem få en ärlig chans att rensa upp skiten vi ställt till med. Då kanske åtminstone NÅGRA av oss kan ha en ärlig chans at få leva vidare på den här planeten.
Om inte så kommer vi om inte speciellt många generationer effektivt ha dödat både oss själva och vårt hem.
Men det är kanske lika bra.
Överspelat.
Annars är det mesta ok. De senaste dagarna (Julafton borträknad, dårå) har varit trevliga i överkant. Detta är beror enbart på de fullständigt fantastiska människor som jag har turen att omge mig med. Tack för att ni finns, ställer upp, tar er tid och orkar med mig. Det är inte alltid det lättaste.
Pappa ringde förresten idag. Höll på att få en smärre chock. Det var tre och ett halvt år sedan vi pratade ett så här långt sammanhängande samtal. Det kändes jävligt bra. Att ett telefonsamtal kan betyda så mycket är helt otroligt. Men det gjorde det.
Verkligen.
Annars är livet på institution just som livet på institution brukar te sig. Inrutat, repetativt och fyllt av rutiner. Men jag trivs just nu ganska bra med mig själv.
Måste be dig om ursäkt än en gång Lii. Jag vet att jag överreagerade igår. Men det är just för att du är så viktig och betyder så jävla mycket för mig som gjorde att jag reagerade som jag gjorde. Jag kanske blir arg på dig ibland och säger saker som jag inte menar, men vad som än händer så vet jag ändå att vi löser det. För jag klarar mig inte utan dig.
Är väldigt glad att Vickie har gjort intrång i mitt liv med. Nu har jag två systrar från samma tokiga genpool som jag kommer bra överens med, som lyssnar och även om de kanske inte alltid förstår mina twistade tankegångar åtminstone alltid försöker.
Se'n har jag från och med nu bestämt mig för att byta riktning på min blogg. Nu börjar den bli lite för seriös och lovprisande mot alla mina vänner.
I fortsättningen kommer den att vara en sarkastisk nutidsskildring som är nedlåtande mot alla i min omgivning samtidigt som den höjer mig till skyarna.
Bara så ni vet.
Appropå ingenting så är dagens låt Nine Inch Nails - The Great Below. Mörk, melankolisk och vacker.
See y'all.
Panik.
Julafton. Institution.
Kombinera dessa två faktorer med en labil Hawkan så har ni panikångest i ett nötskal.
Tur att jag har en övervakare som ställer upp och förstår vad som behövs i svåra stunder. Samt en fullkomligt underbar bästa vän, och två lika underbara andra vänner.
Utan er hade jag tagit en helt annan, jävligt dålig utväg ur min tillfälliga mörka håla.
Tack.
It's always funny until someone gets hurt...
Ännu en lördag har snart passerat här på institutionen. Men det har varit en helt ok lördag. Om man bortser från den kommande ångestskapande konsumtionshögtiden som är närmre förestående än den potentiella undergången för en 10-åring som just ska få sin stelkramps-vaccination. Då kanske ni förstår...
Yusuf har varit och besökt mig idag. Vi bodde tillsammans på det familjehem som var mitt hem i fyra och en halv månad i början på det här året. Det var roligt att träffa den stackars övergödda pojken igen. Yusuf proklamerade med sin tordönsstämma att han minsann har lyckats få fast anställning, egen lägenhet och snart är fri från familjehemmet för att få stå på egna ben. Undertecknad nickade instämmande, gratulerade honom och klappade honom på axeln, samtidigt som undertecknad bad en stilla bön om att han skulle bli avskedad, vräkt och ta ett gravt återfall.
...nejdå. Det gjorde jag visst inte.
Bara lite.
Kanske.
This Is The Art of Ruin...
Lamb Of God - Ruin.
Jävligt bra.
Annars har ju inte alltför mycket hänt se'n sist. Jag misslyckades ju kapitalt med att hålla mitt löfte om att dagligen uppdatera min blogg. Jag skäms. Jag drunknar nästan i min självförvållade skam.
..men jag överlever nog.
Lillasyster och Mamma var här igår. Mamma gav mig en för tidig Julklapp. Jag blev jävligt glad, fast mest glad är jag ju ändå att de kom hit och hälsade på och visade att de bryr sig om mig, trots all skit jag ställt till med. Mest för mig själv, men även indirekt för resten av min familj och mina vänner.
Tack.
Annars har jag en otroligt händelselös julhelg att se fram emot. Plus en lika händelselös innan julhelgen, förmodligen. Men man får väl se. Det kan ju ändras. Men troligen inte.
Fast frugan kommer ju på besök på Juldagen. Mellan 14 och 22. Det ska bli jävligt trevligt. Sen är det ju NA-konvent i Malmö på nyårsafton, dit jag får sällskap av två av mina bästa vänner.
Så, trots institutionering, måendeskiftningar och all jävla annan skit så måste jag ändå sammanfatta med att; Life is preeeetty fucking sweet right now!
Å det är allt er förtjänst; Lii, vän Anna, syster Anna, Alex, Johan och Vickie.
Tack mina underbara vänner för att ni finns.
Förlåt.
Alla ni 12 läsare som troget läser min blogg.
Jag vet att jag inte har uppdaterat den på ett par dagar nu. Skälet är enkelt, jag har helt enkelt haft en jävla massa andra saker som har ockuperat min fritid. Ändring på detta ska det bli nu. Jag vet att det är en dålig ursäkt, så jag lovar att aldrig någonsin mera svika min trogna läsarskara genom att förvägra dem dessa rader av empirisk visdom från él Hawkus Grande. Hur intetsägande och fullständigt fantastiskt tråkig min dag än har varit så LOVAR jag härmed att från och med nu så ska jag under inga som helst omständigheter missa mitt kall, min livsuppgift, mitt syfte här på jorden; Att dagligen uppdatera min Blogg med minst ett nytt inlägg, hur trivialt, patetiskt och menlöst inlägget i fråga vara månde.
Detta är vad som har hänt sedan senast.
Jag har börjat umgås med/pseudo-dejta min bästa väns storasyster. Det skulle kunna skapa en och annan märklig situation. Det borde de facto kännas jävligt märkligt redan.Men det gör det inte. Vet inte om det är för att vi är mer lika i vissa tankesätt och beteénden än vad som är vanligt, eller för att vi kommer så pass bra överens redan från början. Jag skulle ju vilja säga att det är för att vi är två väldigt rationella och jordnära människor. Men då skulle jag vara (för att citera Lii) en förbannad ljugare. För så är det ju tyvärr (eller som tur är, kanske) inte.
Verkligen inte.
Igår tilldelades min ex-flickvän NA's evighetsmedalj. Det var en jättevacker ceremoni. Hon förtjänade den verkligen.
Annars vete fan. Det mesta känns jävligt bra idag.
Men det kan ju ändras snabbt. Under natten, t.o.m.
Men det får ni isf veta imorgon.
Jag lovar.
...Out.
Underbara människor.
Det finns det faktiskt några få.
Tre av dem var här idag/ikväll.
Eller, två av dem idag, sen gick den ena och den andra stannade kvar. Efter en stund kom den ena tillbaka med den tredje =) .
Anna, Lii och Vickie.
Två av mina absolut bästa vänner och en som visar stort löfte och enorm potential att bli ännu en. Vi har inte träffats under såna här former innan, men delar en och annan åsikt och värdering, ett och annat synsätt och har tendenser till samma torra humor. Sedan får man väl överse med att vi blir tvungna att avbryta och överrösta varandra då vi båda verkar tendera att ha problem att hålla käften.
Vilket är precis som det ska vara!
Så, kvällen avslutades med mysig stämning till ett helt ok och lagom sjukt komiskt epos i filmform.
Det hela resulterade i en av de trevligaste kvällarna på hur länge som helst.
Så; Tack, Anna, Lii och Vickie för att ni orkar bry er och stå ut med mig.
Tack för att ni lyssnar.
Tack för att ni pratar ;).
Tack för att ni finns.
Jag och min fru
Vi har träffats i sociala sammanhang blott några få gånger. Plus en väldigt kärleksfull och intensiv gång i en drömlik tillvaro, enligt utsago.
Vi har en och annan från normen avvikande mental böjelse båda två.
Avvikande á la grande, dristar jag mig att påstå.
Vi har aldrig haft sex. Med varandra. Dock har vi ett öppet förhållande/äktenskap som tillåter att vi på egen hand hänger oss åt allehanda voyueristiska utsvävningar i vår individuella promiskuösitet.
Hon skapar världsproblem.
Jag hjälper henne lösa dem.
Hon är intelligent så in i helvete.
Jag sätter upp en intelligent fasad med mina fonetiska och lingvistiska talanger, fast jag i själva verket är dum som en sten.
Hon är industri-metallande punkrockande anarko-feminist.
Jag är reaggesmittad hiphop-poppande progressivt döds-metallande nykter narkoman.
Jag känner henne knappt, men jag älskar hennes syster.
Men det funkar skitbra!
...och folk har mage att påstå att jag skulle vara konstig!?
I'm Just A Clown In The Eyes Of The World
De tror att alla mina välmenande komplimanger är sarkastiska uttalanden, får för sig att alla seriösa kommentarer är ironiska påpekanden. Så är det kanske för det mesta
...men inte alltid.
Som när jag t.ex. påpekar att någon är duktigt som avhåller sig från alkohol en helg, så kanskle det helt enkelt betyder att jag tycker det. Inte att jag på något kvasi-ironiskt sätt nödvändigtvis är nedlåtande.
Så; Ibland känns det verkligen som om folk har svårt att ta mig på allvar.
Fast det kanske skulle hjälpa om jag började ta mig själv på allvar först.
Lördag igen.
Varit på Nautilus och tränat. Körde hårt i en och en halv timme. Jävla pass. Kommer ha problem med att röra vissa kroppsdelar i olika vinklar imorgon. Men så går det. Nå'n nytta gjorde det säkert.
Snart varit här på bygget i två månader. Så om en månad och lite till slipper jag min barnvakt delvis.
Ska bli skönt.
Har inget vettigt alls att skriva idag, men tänkte at en ouppdaterad blogg är ju ingen bra blogg.
Men nu har jag uppdaterat.
Så nu är den bra.
Fett!
Missbrukarmoral.
Moral hos aktiva missbrukare.
Den förekommer, men är allt som oftast varken konsekvent eller beständig.
Ett typexempel som ligger nära till hands är från i somras. En äldre missbrukare/narkotikahandlare satt hemma hos en gemensam vän till oss och föreläste för/skällde på/skrek åt alla som var närvarande att de minsann inte skulle ge henne nå't knark, för då jääääävlar.
Två dagar senare både bjuder han henne på knark och ger henne på redovisning för försäljning.
Moralen är med andra ord i vissa fall flexibel som ett gummiband.
Men iofs, mamma sa alltid att en dubbel moral är bättre än ingen moral alls.
Eller, nån var det som sa det iaf.
Jaja.
Begravning.
Massor av tårar, gamla vänner, öppna famnar och rosa rosor.
Innan har jag försökt prata med folk om det som hänt, försökt bearbeta sorgen, men ändå varit fast i ett vakuumliknande chocktillstånd. Mitt psyke och min kropp har bara vägrat förstå vad som har hänt. Det har känts som en mardröm.
Igår blev det verkligt.
När lillasyster Celie höll sitt minnestal så brast spärren för alla uppdämda känslor. Jag grät som ett litet barn. Det var många starka intryck, för hennes minnestal var så vackert, så fint, men kändes ändå så fel. Så fel att en 20-årig tjej ska behöva läsa en elegi för sin 25-åriga syster som inte längre finns.
Men det var skönt att få ett avslut på hela den här historien med. Nu känns det äntligen som om man kan påbörja någon form av effektivt sorgearbete.
Tack Ramona, Celie, Hans och Rebecca för att ni lät mig komma och tog emot mig med öppna armar.
Jag behövde verkligen det här.
Tack Hans för att du hörde av dig och fortsätter bry dig om.
Tack alla som kom dit och gjorde det till den finaste begravning jag varit på.
Emelie förtjändade inte mindre.
Tack.
Söndag.
Idag är det en händelselös söndag.
Så, jag tänkte att jag skulle fördriva tiden med lite MSN-konversationer.
Detta är ett utdrag ur hur det kan låta:
Hawkan.in.Effigy säger:
vill helst behålla den lilla sinnesfrid jag har
Johan säger:
jo, förstår det
Hawkan.in.Effigy säger:
ja, jag förstår att du förstår det
Johan säger:
jo, jag förstod att du förstår att jag förstår det
Hawkan.in.Effigy säger:
så bra. det förstod jag att du förstod, ja, att jag förstår att du förstår det, alltså. så då förstår vi ju varandra, förstår du...
Johan säger:
jag, jag tror att jag förstår ungefär vart du vill komma. Frågan är om du förstår att jag förstod vad du förstod att jag förstod redan från början?
Hawkan.in.Effigy säger:
Jo, men svaret är ju lika enkelt som självklart; Med tanke på din övergripande förståelse som övergår mitt förstånd så menar jag att du måste förstå att jag förstod att du förstod vad jag förstod att du förstod redan från början. Förstår du?
Så friska är vi, jag och mina vänner.
Peace!
Kultur i kubik.
Gick med barnvakt, utan alkoholförtäring och cannabisrök och tillförde mitt system en dos Organisk Folk-Reggae på söderport. Kultiration spelade live, vapendragarna i Alvaret spelade förband. Alvaret har växt ihop till en svängig enhet och ett tight liveband. Roligt!
Kultiration var i vanlig ordning helt fantastiskt bra.
Den bästa spelning jag sett på länge. Ljudet i början var lite svajigt och rundgångs-infekterat, men deras ljudtekniker är jävligt kompetent. Han borde få nobelpriset i ljudteknik. Om det fanns.
Vilket det ju inte gör.
Föreläste för polisen igår med. Nu har man ju på ett högst effektivt bränt alla broar till ett potentiellt återfall.
För det vore ju lite lätt pinsamt att bli gripen av nån av dem som var där.
Hej.
