Överspelat.
Nu är julhelvetet över. Skönt. Då kan man äntligen andas ut, samla kraft och åtminstone hoppas på att man är bättre förberedd inför nästkommande konsumtions-och-frosseri-högtid som infaller om en sisådär 363 dagar. Skönt att det tar en stund iaf.
Annars är det mesta ok. De senaste dagarna (Julafton borträknad, dårå) har varit trevliga i överkant. Detta är beror enbart på de fullständigt fantastiska människor som jag har turen att omge mig med. Tack för att ni finns, ställer upp, tar er tid och orkar med mig. Det är inte alltid det lättaste.
Pappa ringde förresten idag. Höll på att få en smärre chock. Det var tre och ett halvt år sedan vi pratade ett så här långt sammanhängande samtal. Det kändes jävligt bra. Att ett telefonsamtal kan betyda så mycket är helt otroligt. Men det gjorde det.
Verkligen.
Annars är livet på institution just som livet på institution brukar te sig. Inrutat, repetativt och fyllt av rutiner. Men jag trivs just nu ganska bra med mig själv.
Måste be dig om ursäkt än en gång Lii. Jag vet att jag överreagerade igår. Men det är just för att du är så viktig och betyder så jävla mycket för mig som gjorde att jag reagerade som jag gjorde. Jag kanske blir arg på dig ibland och säger saker som jag inte menar, men vad som än händer så vet jag ändå att vi löser det. För jag klarar mig inte utan dig.
Är väldigt glad att Vickie har gjort intrång i mitt liv med. Nu har jag två systrar från samma tokiga genpool som jag kommer bra överens med, som lyssnar och även om de kanske inte alltid förstår mina twistade tankegångar åtminstone alltid försöker.
Se'n har jag från och med nu bestämt mig för att byta riktning på min blogg. Nu börjar den bli lite för seriös och lovprisande mot alla mina vänner.
I fortsättningen kommer den att vara en sarkastisk nutidsskildring som är nedlåtande mot alla i min omgivning samtidigt som den höjer mig till skyarna.
Bara så ni vet.
Appropå ingenting så är dagens låt Nine Inch Nails - The Great Below. Mörk, melankolisk och vacker.
See y'all.
Annars är det mesta ok. De senaste dagarna (Julafton borträknad, dårå) har varit trevliga i överkant. Detta är beror enbart på de fullständigt fantastiska människor som jag har turen att omge mig med. Tack för att ni finns, ställer upp, tar er tid och orkar med mig. Det är inte alltid det lättaste.
Pappa ringde förresten idag. Höll på att få en smärre chock. Det var tre och ett halvt år sedan vi pratade ett så här långt sammanhängande samtal. Det kändes jävligt bra. Att ett telefonsamtal kan betyda så mycket är helt otroligt. Men det gjorde det.
Verkligen.
Annars är livet på institution just som livet på institution brukar te sig. Inrutat, repetativt och fyllt av rutiner. Men jag trivs just nu ganska bra med mig själv.
Måste be dig om ursäkt än en gång Lii. Jag vet att jag överreagerade igår. Men det är just för att du är så viktig och betyder så jävla mycket för mig som gjorde att jag reagerade som jag gjorde. Jag kanske blir arg på dig ibland och säger saker som jag inte menar, men vad som än händer så vet jag ändå att vi löser det. För jag klarar mig inte utan dig.
Är väldigt glad att Vickie har gjort intrång i mitt liv med. Nu har jag två systrar från samma tokiga genpool som jag kommer bra överens med, som lyssnar och även om de kanske inte alltid förstår mina twistade tankegångar åtminstone alltid försöker.
Se'n har jag från och med nu bestämt mig för att byta riktning på min blogg. Nu börjar den bli lite för seriös och lovprisande mot alla mina vänner.
I fortsättningen kommer den att vara en sarkastisk nutidsskildring som är nedlåtande mot alla i min omgivning samtidigt som den höjer mig till skyarna.
Bara så ni vet.
Appropå ingenting så är dagens låt Nine Inch Nails - The Great Below. Mörk, melankolisk och vacker.
See y'all.
Kommentarer
Trackback
