Fredagsfrenesi.
Idag har jag gjort mig nyttig.
Tvättat institutionens bilar med Ida, Emil och Mattias. Det var helt ok. Ida bjöd som vanligen på en hel massa öppningar och dialektala defekter att tråka henne för och karaktärssvag som jag är så kunde jag inte stå emot :) .
Hon har iaf vett nog att ta det på rätt sätt. Hon är dessutom bra på att lyssna, konsekvent nog att inte hålla med resten av personalstyrkan i allt de säger när de fattar korkade beslut och verkar vara en så'n människa som är beredd att ge alla en chans. Dessutom är hennes näsa inte alls stor egentligen...
...den bara ser sådan ut på bilden ;) .
Anyways, en stor eloge till Ida!
Besök har jag haft idag med. Av Marion. Trevligt värre. Det är allt som oftast ganska underhållande att prata skit med den flickan. Om ingenting alls, egentligen, men trevligt är det iaf. Kul att det kan vara så.
Fler residenter är på ingång hit, åtminstone en den närmaste tiden. Fröken Brindstedt förärar oss med sin närvaro fr.o.m den 27:e och en stund framöver. Det ska bli jävligt roligt; Ickan är skitkul! Kan ju vara bra att få hit nån som kan erbjuda lite motstånd i Mulle, för en gångs skull (Mulle = en förfining av kortspelet bygg-Casino, utvecklat av fängelsekunder, för fängelsekunder).
Kan inte låta bli att känna kopiösa mängder harm och avsky mot den konservativa falangen av personalstyrkan på det här stället. Visst, regler är regler, men när de inte tillämpas med kollektivets bästa för ögonen utan bara för att straffa folk och statuera exempel när det helt saknar relevans att göra så, om man ser till hur mycket det skadar, så kan jag tycka att man kan visa sympati och ta ett steg tillbaka. För här handlar det inte om vad som är lämpligt längre. Nu har det blivit någons sjuka jävla powertrip för att visa vem som bestämmer som har gått överstyr. Jag är inte på något sätt rätt man att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas i sådana här situationer, men jag tycker verkligen att har man en sådan här trångsynt och likgiltig inställning till människors psykiska hälsa och uppenbara behov så kanske man ska söka sig till ett annat jobb. En annan yrkeskår.
Eventuellt en och annan kurs i pedagogik, psykologi och sunt förnuft med.
Men vem fan bryr sig om vad jag säger?
...och egentligen kanske ingen borde göra det heller.
Jaja.
...Out.
Tvättat institutionens bilar med Ida, Emil och Mattias. Det var helt ok. Ida bjöd som vanligen på en hel massa öppningar och dialektala defekter att tråka henne för och karaktärssvag som jag är så kunde jag inte stå emot :) .
Hon har iaf vett nog att ta det på rätt sätt. Hon är dessutom bra på att lyssna, konsekvent nog att inte hålla med resten av personalstyrkan i allt de säger när de fattar korkade beslut och verkar vara en så'n människa som är beredd att ge alla en chans. Dessutom är hennes näsa inte alls stor egentligen...
...den bara ser sådan ut på bilden ;) .
Anyways, en stor eloge till Ida!
Besök har jag haft idag med. Av Marion. Trevligt värre. Det är allt som oftast ganska underhållande att prata skit med den flickan. Om ingenting alls, egentligen, men trevligt är det iaf. Kul att det kan vara så.
Fler residenter är på ingång hit, åtminstone en den närmaste tiden. Fröken Brindstedt förärar oss med sin närvaro fr.o.m den 27:e och en stund framöver. Det ska bli jävligt roligt; Ickan är skitkul! Kan ju vara bra att få hit nån som kan erbjuda lite motstånd i Mulle, för en gångs skull (Mulle = en förfining av kortspelet bygg-Casino, utvecklat av fängelsekunder, för fängelsekunder).
Kan inte låta bli att känna kopiösa mängder harm och avsky mot den konservativa falangen av personalstyrkan på det här stället. Visst, regler är regler, men när de inte tillämpas med kollektivets bästa för ögonen utan bara för att straffa folk och statuera exempel när det helt saknar relevans att göra så, om man ser till hur mycket det skadar, så kan jag tycka att man kan visa sympati och ta ett steg tillbaka. För här handlar det inte om vad som är lämpligt längre. Nu har det blivit någons sjuka jävla powertrip för att visa vem som bestämmer som har gått överstyr. Jag är inte på något sätt rätt man att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas i sådana här situationer, men jag tycker verkligen att har man en sådan här trångsynt och likgiltig inställning till människors psykiska hälsa och uppenbara behov så kanske man ska söka sig till ett annat jobb. En annan yrkeskår.
Eventuellt en och annan kurs i pedagogik, psykologi och sunt förnuft med.
Men vem fan bryr sig om vad jag säger?
...och egentligen kanske ingen borde göra det heller.
Jaja.
...Out.
Kommentarer
Trackback
