Hawkus Abnormalis

Ja.
Det gör jag.
Hoppas och drömmer.

Om ett normalt liv.

Om en fungerande relation till mitt egos mer destruktiva sidor, ett sätt att stoppa dem när de sätter in.

Om ett jobb ibland, en pension andra ggr, ett aktivt eller passivt liv, beroende på omständigheter och årstidernas växlande.

Om en starkare framförhållning, en mer realistisk syn på livet.

Hoppas på att lära mig sluta kategorisera mina medmänniskor, drömmer om att själv slippa bli kategoriserad av andra.

Om ett ekonomiskt oberoende, ett kontrollerat drogberoende, ett decimerat vad?


Nae.

Jag vet inte.



...Men kaffe, iaf.