Hawkans liv som drogfri version 2.0
Folk har påtalat för mig att det är på tiden att jag börjar uppdatera min blogg igen och dela med mig av alla världsomvälvande skéenden och banbrytande händelser som förekommer i mitt liv.
Folk har sagt att det argument jag använt för att ursäkta att jag inte har uppdaterat bloggen på en bra stund (tidsbrist) inte är någon giltig ursäkt.
Folk har låtit antyda att jag förmodligen skulle må mycket bättre om jag återupptog mitt bloggande, då det är en bra ventil för mina frustrerade tankar och ett forum för att få utlopp för minna inre galenskaper.
Folk har rätt.
Jag behöver få ur mig all skit som jag går och bollar fram och tillbaka mellan mig och mina jag i mitt söta (enligt vissa) lilla huvud. Jag har ju hunnit samla på mig en och annan ny upplevelse sedan jag bloggade sist för några månader sedan, så här följer en kort sammanfattning:
Jag har besökt Sweden Rock Festival och sett några legendariska spelningar som utan vidare trillar in på min topp tio lista vad det gäller konserter. En del förväntnigar infriades inte (jag hade väntat mig mer av Judas Priest, och Poison kunde ju för allas bästa ha hållit sig borta från festivalen över huvud taget), men bara Ministry, Testament och At The Gates hade gjort det värt att betala dubbla biljettpriset. Fan vilket jävla rå-ös!
Jag har hunnit fylla 25. Utan större missöden och livskriser, kan jag kanske tillägga. Mamma och Pappa bjöd på födelsedagsmiddag och gav mig presenter. Är lite ovan vid hela den här situationen (speciellt i nyktert tillstånd), då mina födelsedagar de senaste 7-8 åren har bestått av att jag firat genom att knarka lite mer än vanligt. Om jag inte har suttit inne för tillfället, då. Vilket allt som oftast har varit fallet.
Jag har blivit utskriven från institutionen jag bodde på, det s.k. "behandlingshemmet" Södertull i Kalmar. Inte för att jag på något sätt brutit mot några regler, dock. Det som föranledde min utskrivning från Södertull var att jag i ett ögonblick av frustration, dåligt mående och aggressivitet slängde en majskolv i middagsbordet och bad såväl personal som boende att dra åt helvete. Det enda som är giltiga skäl till direkt utskrivning från Södertull är återfall i drog- eller alkoholmissbruk, hot om våld mot personal eller boende samt direkt våld mot personal eller boende. Detta har som sagt inte förekommit, men enligt personalens "tolkning" av situationen uppfattades den som hotfull. Jag ifrågasatte ju givetvis detta, för jag menade att om allt är en tolkningsfråga så kan ju personalen efter eget godtycke göra precis vad fan de vill och få vad som helst till vad som helst. Jag klagar dock inte på följderna, för i och med min utskrivning fick jag flytta in i KRIS lägenhet istället, vilket på alla sätt och vis är 100 ggr bättre. Men jag är väldigt missnöjd över södertulls personalstyrkas sätt att hantera hela den här situationen.
Jag har återfått kontakten med en gammal vän som jag inte umgåtts under ordnade former med på flera år, vilket känns otroligt bra. Chanserna finns att vi börjar musicera ihop med, vilket jag hoppas mycket på och förväntar mig mycket av.
Det är väl en komprimerad version av de mest betydelsefulla händelserna de senaste månaderna. Jag ska försöka se till att dessa sammanfattningar i fortsättningen blir onödiga genom att börja uppdatera den här bloggen med någon slags regelbundenhet igen.
Cheers!
//Hawkus
Folk har sagt att det argument jag använt för att ursäkta att jag inte har uppdaterat bloggen på en bra stund (tidsbrist) inte är någon giltig ursäkt.
Folk har låtit antyda att jag förmodligen skulle må mycket bättre om jag återupptog mitt bloggande, då det är en bra ventil för mina frustrerade tankar och ett forum för att få utlopp för minna inre galenskaper.
Folk har rätt.
Jag behöver få ur mig all skit som jag går och bollar fram och tillbaka mellan mig och mina jag i mitt söta (enligt vissa) lilla huvud. Jag har ju hunnit samla på mig en och annan ny upplevelse sedan jag bloggade sist för några månader sedan, så här följer en kort sammanfattning:
Jag har besökt Sweden Rock Festival och sett några legendariska spelningar som utan vidare trillar in på min topp tio lista vad det gäller konserter. En del förväntnigar infriades inte (jag hade väntat mig mer av Judas Priest, och Poison kunde ju för allas bästa ha hållit sig borta från festivalen över huvud taget), men bara Ministry, Testament och At The Gates hade gjort det värt att betala dubbla biljettpriset. Fan vilket jävla rå-ös!
Jag har hunnit fylla 25. Utan större missöden och livskriser, kan jag kanske tillägga. Mamma och Pappa bjöd på födelsedagsmiddag och gav mig presenter. Är lite ovan vid hela den här situationen (speciellt i nyktert tillstånd), då mina födelsedagar de senaste 7-8 åren har bestått av att jag firat genom att knarka lite mer än vanligt. Om jag inte har suttit inne för tillfället, då. Vilket allt som oftast har varit fallet.
Jag har blivit utskriven från institutionen jag bodde på, det s.k. "behandlingshemmet" Södertull i Kalmar. Inte för att jag på något sätt brutit mot några regler, dock. Det som föranledde min utskrivning från Södertull var att jag i ett ögonblick av frustration, dåligt mående och aggressivitet slängde en majskolv i middagsbordet och bad såväl personal som boende att dra åt helvete. Det enda som är giltiga skäl till direkt utskrivning från Södertull är återfall i drog- eller alkoholmissbruk, hot om våld mot personal eller boende samt direkt våld mot personal eller boende. Detta har som sagt inte förekommit, men enligt personalens "tolkning" av situationen uppfattades den som hotfull. Jag ifrågasatte ju givetvis detta, för jag menade att om allt är en tolkningsfråga så kan ju personalen efter eget godtycke göra precis vad fan de vill och få vad som helst till vad som helst. Jag klagar dock inte på följderna, för i och med min utskrivning fick jag flytta in i KRIS lägenhet istället, vilket på alla sätt och vis är 100 ggr bättre. Men jag är väldigt missnöjd över södertulls personalstyrkas sätt att hantera hela den här situationen.
Jag har återfått kontakten med en gammal vän som jag inte umgåtts under ordnade former med på flera år, vilket känns otroligt bra. Chanserna finns att vi börjar musicera ihop med, vilket jag hoppas mycket på och förväntar mig mycket av.
Det är väl en komprimerad version av de mest betydelsefulla händelserna de senaste månaderna. Jag ska försöka se till att dessa sammanfattningar i fortsättningen blir onödiga genom att börja uppdatera den här bloggen med någon slags regelbundenhet igen.
Cheers!
//Hawkus
Kommentarer
Trackback
