Panik.
Julafton. Institution.
Kombinera dessa två faktorer med en labil Hawkan så har ni panikångest i ett nötskal.
Tur att jag har en övervakare som ställer upp och förstår vad som behövs i svåra stunder. Samt en fullkomligt underbar bästa vän, och två lika underbara andra vänner.
Utan er hade jag tagit en helt annan, jävligt dålig utväg ur min tillfälliga mörka håla.
Tack.
It's always funny until someone gets hurt...
Ännu en lördag har snart passerat här på institutionen. Men det har varit en helt ok lördag. Om man bortser från den kommande ångestskapande konsumtionshögtiden som är närmre förestående än den potentiella undergången för en 10-åring som just ska få sin stelkramps-vaccination. Då kanske ni förstår...
Yusuf har varit och besökt mig idag. Vi bodde tillsammans på det familjehem som var mitt hem i fyra och en halv månad i början på det här året. Det var roligt att träffa den stackars övergödda pojken igen. Yusuf proklamerade med sin tordönsstämma att han minsann har lyckats få fast anställning, egen lägenhet och snart är fri från familjehemmet för att få stå på egna ben. Undertecknad nickade instämmande, gratulerade honom och klappade honom på axeln, samtidigt som undertecknad bad en stilla bön om att han skulle bli avskedad, vräkt och ta ett gravt återfall.
...nejdå. Det gjorde jag visst inte.
Bara lite.
Kanske.
This Is The Art of Ruin...
Lamb Of God - Ruin.
Jävligt bra.
Annars har ju inte alltför mycket hänt se'n sist. Jag misslyckades ju kapitalt med att hålla mitt löfte om att dagligen uppdatera min blogg. Jag skäms. Jag drunknar nästan i min självförvållade skam.
..men jag överlever nog.
Lillasyster och Mamma var här igår. Mamma gav mig en för tidig Julklapp. Jag blev jävligt glad, fast mest glad är jag ju ändå att de kom hit och hälsade på och visade att de bryr sig om mig, trots all skit jag ställt till med. Mest för mig själv, men även indirekt för resten av min familj och mina vänner.
Tack.
Annars har jag en otroligt händelselös julhelg att se fram emot. Plus en lika händelselös innan julhelgen, förmodligen. Men man får väl se. Det kan ju ändras. Men troligen inte.
Fast frugan kommer ju på besök på Juldagen. Mellan 14 och 22. Det ska bli jävligt trevligt. Sen är det ju NA-konvent i Malmö på nyårsafton, dit jag får sällskap av två av mina bästa vänner.
Så, trots institutionering, måendeskiftningar och all jävla annan skit så måste jag ändå sammanfatta med att; Life is preeeetty fucking sweet right now!
Å det är allt er förtjänst; Lii, vän Anna, syster Anna, Alex, Johan och Vickie.
Tack mina underbara vänner för att ni finns.
Förlåt.
Alla ni 12 läsare som troget läser min blogg.
Jag vet att jag inte har uppdaterat den på ett par dagar nu. Skälet är enkelt, jag har helt enkelt haft en jävla massa andra saker som har ockuperat min fritid. Ändring på detta ska det bli nu. Jag vet att det är en dålig ursäkt, så jag lovar att aldrig någonsin mera svika min trogna läsarskara genom att förvägra dem dessa rader av empirisk visdom från él Hawkus Grande. Hur intetsägande och fullständigt fantastiskt tråkig min dag än har varit så LOVAR jag härmed att från och med nu så ska jag under inga som helst omständigheter missa mitt kall, min livsuppgift, mitt syfte här på jorden; Att dagligen uppdatera min Blogg med minst ett nytt inlägg, hur trivialt, patetiskt och menlöst inlägget i fråga vara månde.
Detta är vad som har hänt sedan senast.
Jag har börjat umgås med/pseudo-dejta min bästa väns storasyster. Det skulle kunna skapa en och annan märklig situation. Det borde de facto kännas jävligt märkligt redan.Men det gör det inte. Vet inte om det är för att vi är mer lika i vissa tankesätt och beteénden än vad som är vanligt, eller för att vi kommer så pass bra överens redan från början. Jag skulle ju vilja säga att det är för att vi är två väldigt rationella och jordnära människor. Men då skulle jag vara (för att citera Lii) en förbannad ljugare. För så är det ju tyvärr (eller som tur är, kanske) inte.
Verkligen inte.
Igår tilldelades min ex-flickvän NA's evighetsmedalj. Det var en jättevacker ceremoni. Hon förtjänade den verkligen.
Annars vete fan. Det mesta känns jävligt bra idag.
Men det kan ju ändras snabbt. Under natten, t.o.m.
Men det får ni isf veta imorgon.
Jag lovar.
...Out.
Underbara människor.
Det finns det faktiskt några få.
Tre av dem var här idag/ikväll.
Eller, två av dem idag, sen gick den ena och den andra stannade kvar. Efter en stund kom den ena tillbaka med den tredje =) .
Anna, Lii och Vickie.
Två av mina absolut bästa vänner och en som visar stort löfte och enorm potential att bli ännu en. Vi har inte träffats under såna här former innan, men delar en och annan åsikt och värdering, ett och annat synsätt och har tendenser till samma torra humor. Sedan får man väl överse med att vi blir tvungna att avbryta och överrösta varandra då vi båda verkar tendera att ha problem att hålla käften.
Vilket är precis som det ska vara!
Så, kvällen avslutades med mysig stämning till ett helt ok och lagom sjukt komiskt epos i filmform.
Det hela resulterade i en av de trevligaste kvällarna på hur länge som helst.
Så; Tack, Anna, Lii och Vickie för att ni orkar bry er och stå ut med mig.
Tack för att ni lyssnar.
Tack för att ni pratar ;).
Tack för att ni finns.
Jag och min fru
Vi har träffats i sociala sammanhang blott några få gånger. Plus en väldigt kärleksfull och intensiv gång i en drömlik tillvaro, enligt utsago.
Vi har en och annan från normen avvikande mental böjelse båda två.
Avvikande á la grande, dristar jag mig att påstå.
Vi har aldrig haft sex. Med varandra. Dock har vi ett öppet förhållande/äktenskap som tillåter att vi på egen hand hänger oss åt allehanda voyueristiska utsvävningar i vår individuella promiskuösitet.
Hon skapar världsproblem.
Jag hjälper henne lösa dem.
Hon är intelligent så in i helvete.
Jag sätter upp en intelligent fasad med mina fonetiska och lingvistiska talanger, fast jag i själva verket är dum som en sten.
Hon är industri-metallande punkrockande anarko-feminist.
Jag är reaggesmittad hiphop-poppande progressivt döds-metallande nykter narkoman.
Jag känner henne knappt, men jag älskar hennes syster.
Men det funkar skitbra!
...och folk har mage att påstå att jag skulle vara konstig!?
I'm Just A Clown In The Eyes Of The World
De tror att alla mina välmenande komplimanger är sarkastiska uttalanden, får för sig att alla seriösa kommentarer är ironiska påpekanden. Så är det kanske för det mesta
...men inte alltid.
Som när jag t.ex. påpekar att någon är duktigt som avhåller sig från alkohol en helg, så kanskle det helt enkelt betyder att jag tycker det. Inte att jag på något kvasi-ironiskt sätt nödvändigtvis är nedlåtande.
Så; Ibland känns det verkligen som om folk har svårt att ta mig på allvar.
Fast det kanske skulle hjälpa om jag började ta mig själv på allvar först.
Lördag igen.
Varit på Nautilus och tränat. Körde hårt i en och en halv timme. Jävla pass. Kommer ha problem med att röra vissa kroppsdelar i olika vinklar imorgon. Men så går det. Nå'n nytta gjorde det säkert.
Snart varit här på bygget i två månader. Så om en månad och lite till slipper jag min barnvakt delvis.
Ska bli skönt.
Har inget vettigt alls att skriva idag, men tänkte at en ouppdaterad blogg är ju ingen bra blogg.
Men nu har jag uppdaterat.
Så nu är den bra.
Fett!
Missbrukarmoral.
Moral hos aktiva missbrukare.
Den förekommer, men är allt som oftast varken konsekvent eller beständig.
Ett typexempel som ligger nära till hands är från i somras. En äldre missbrukare/narkotikahandlare satt hemma hos en gemensam vän till oss och föreläste för/skällde på/skrek åt alla som var närvarande att de minsann inte skulle ge henne nå't knark, för då jääääävlar.
Två dagar senare både bjuder han henne på knark och ger henne på redovisning för försäljning.
Moralen är med andra ord i vissa fall flexibel som ett gummiband.
Men iofs, mamma sa alltid att en dubbel moral är bättre än ingen moral alls.
Eller, nån var det som sa det iaf.
Jaja.
Begravning.
Massor av tårar, gamla vänner, öppna famnar och rosa rosor.
Innan har jag försökt prata med folk om det som hänt, försökt bearbeta sorgen, men ändå varit fast i ett vakuumliknande chocktillstånd. Mitt psyke och min kropp har bara vägrat förstå vad som har hänt. Det har känts som en mardröm.
Igår blev det verkligt.
När lillasyster Celie höll sitt minnestal så brast spärren för alla uppdämda känslor. Jag grät som ett litet barn. Det var många starka intryck, för hennes minnestal var så vackert, så fint, men kändes ändå så fel. Så fel att en 20-årig tjej ska behöva läsa en elegi för sin 25-åriga syster som inte längre finns.
Men det var skönt att få ett avslut på hela den här historien med. Nu känns det äntligen som om man kan påbörja någon form av effektivt sorgearbete.
Tack Ramona, Celie, Hans och Rebecca för att ni lät mig komma och tog emot mig med öppna armar.
Jag behövde verkligen det här.
Tack Hans för att du hörde av dig och fortsätter bry dig om.
Tack alla som kom dit och gjorde det till den finaste begravning jag varit på.
Emelie förtjändade inte mindre.
Tack.
Söndag.
Idag är det en händelselös söndag.
Så, jag tänkte att jag skulle fördriva tiden med lite MSN-konversationer.
Detta är ett utdrag ur hur det kan låta:
Hawkan.in.Effigy säger:
vill helst behålla den lilla sinnesfrid jag har
Johan säger:
jo, förstår det
Hawkan.in.Effigy säger:
ja, jag förstår att du förstår det
Johan säger:
jo, jag förstod att du förstår att jag förstår det
Hawkan.in.Effigy säger:
så bra. det förstod jag att du förstod, ja, att jag förstår att du förstår det, alltså. så då förstår vi ju varandra, förstår du...
Johan säger:
jag, jag tror att jag förstår ungefär vart du vill komma. Frågan är om du förstår att jag förstod vad du förstod att jag förstod redan från början?
Hawkan.in.Effigy säger:
Jo, men svaret är ju lika enkelt som självklart; Med tanke på din övergripande förståelse som övergår mitt förstånd så menar jag att du måste förstå att jag förstod att du förstod vad jag förstod att du förstod redan från början. Förstår du?
Så friska är vi, jag och mina vänner.
Peace!
Kultur i kubik.
Gick med barnvakt, utan alkoholförtäring och cannabisrök och tillförde mitt system en dos Organisk Folk-Reggae på söderport. Kultiration spelade live, vapendragarna i Alvaret spelade förband. Alvaret har växt ihop till en svängig enhet och ett tight liveband. Roligt!
Kultiration var i vanlig ordning helt fantastiskt bra.
Den bästa spelning jag sett på länge. Ljudet i början var lite svajigt och rundgångs-infekterat, men deras ljudtekniker är jävligt kompetent. Han borde få nobelpriset i ljudteknik. Om det fanns.
Vilket det ju inte gör.
Föreläste för polisen igår med. Nu har man ju på ett högst effektivt bränt alla broar till ett potentiellt återfall.
För det vore ju lite lätt pinsamt att bli gripen av nån av dem som var där.
Hej.
Obalans
För att föreläsa om mitt missbruk och min kriminalitet, eller snarare mitt försök att avhålla mig från missbruk och kriminalitet.
De som ska lyssna på föreläsningen är ett helt gäng gamla antagonister.
Kalmars poliskår, närmare bestämt.
Det här lär ju bli intressant...
Workout plan.
Vad: Träningspass i kroppsbyggar-och-må-bra syfte.
Var: Gym:et på Södertull.
Vilka:En Emil och lika många Hawkan.
När:För en liten liten stund se'n.
Mamma och lillasyster var här och besökte mig för nån timme sen. Trevligt.
Mamma GI-bantar. Syster GI-bantar inte, men har ändå gått ner i vikt. Kom klädd i sina "motivations-Jeans" som hon köpte i sommar. Då kunde hon inte knäppa dom. Det kunde hon idag.
Funderar lite över denna plötsliga ta-hand-om-sin-kropps-iver som alla i min omgivning inklusive jag har drabbats av på senare tid. Kanske har vi kollektivt fast enskilt kommit fram till att efter för många år av misshandel av vår dyrbara lekamen är det nu dags att behandla den med respekt. Eller nå't som liknar respekt iaf. För både jag, lillasyster och mamma röker. Jag snusar dessutom. Det är nog inte så jättebra, rent kardio-vaskulärt sett på saken.
Men min livssyn har ju aldrig varit direkt kardio-vaskulär. Visst, hjärtat slog en hel del fortare än det kanske gör på en genomsnitts-Hawkan när jag tryckte i mig rent kopiösa mängder amfetamin intravenöst, men det är kanske inte att bedöma som kardio-vaskulär träning.
Jag har sagt kardio-vaskulär många gånger nu.
...om nå'n nu hade undgått att uppfatta det.
Jesper, Daniel och Chrille Lång(sökt) har återvänt från Thai-landet. Jesper såg allmänt abstinent, skakig och fylledålig ut.
De verkar m.a.o ha haft jävligt roligt.
Nej, nu ska jag äta enchiladas och njuta av min institutionering.
Laters y'all!
The Hopes and Dreams of...
Det gör jag.
Hoppas och drömmer.
Om ett normalt liv.
Om en fungerande relation till mitt egos mer destruktiva sidor, ett sätt att stoppa dem när de sätter in.
Om ett jobb ibland, en pension andra ggr, ett aktivt eller passivt liv, beroende på omständigheter och årstidernas växlande.
Om en starkare framförhållning, en mer realistisk syn på livet.
Hoppas på att lära mig sluta kategorisera mina medmänniskor, drömmer om att själv slippa bli kategoriserad av andra.
Om ett ekonomiskt oberoende, ett kontrollerat drogberoende, ett decimerat vad?
Nae.
Jag vet inte.
...Men kaffe, iaf.
Burgerking.
Idag har Yours Truly varit och stillat sina snabbmatslustar på BK-restaurangen som är belägen ute vid Kalmar Rasta.
Fyllt på kolesterolreserverna, om ni så vill.
Gott var det.
Mätt blev jag...
....i en halvtimme. Sen var jag hungrig igen.
Men det är ju så snabbmat är designad. Den är skapad för att genomsnitts-amerikanen ska ätta en massa tomma kolhydrater och onyttiga kalorier, för att en halvtimme senare återvända och fylla på med ett lika stort lass.
Tur att jag inte är nå'n genomsnittsamerikan.
Trosuppfattning.
Filosoferade i min ensamhet lite runt ämnet religion idag, närmare bestämt den religion som majoriteten av den troende skaran som befolkar fosterlandet (Sverige, kanske?) föredrar; Kristendom. Har många gånger försökt att ge mig i kast med att med öppet sinnelag och alla fördomar lagda åt sidan ska mig en ny, mindre trångsynt uppfattning om Kristendomen.
Varje gång har jag dock kommit fram till samma sak; Religion är amsagor för svagsinta människor som är vettskrämda av tanken på att döden skulle kunna innebära slutet. De måste ha sin övertygelse om ett liv efter detta för att inte trilla in i någon form av kollektiv psykos.
Om man börjar tänka efter vad kyrkan har åstadkommit genom åren, går det då att dra en annan slutsats än den att de varit ansvariga för väldigt många fler onda gärningar än goda? Korståg, häxbränningar, tortyr och massavrättningar färgar kyrkans tidslinje blodröd på dess väg genom historien. Utbrytargrupper som Livets Ord och Jehovas Vittnen skyddar medlemmar som begått sexuella övergrepp mot barn från vårt rättsväsendes långa arm, efterom de anser att sådana "tvister" bör lösas inom församlingen genom någon sjuk form av "gudomlig rättvisa".
En av anledningarna till att jag inte haft något större intresse av någon kyrklig bot och bättring är också att jag inte tar åt mig av skräckpropagandan av ett stundande helvete till följd av mitt osunda leverne. Jag menar, bor man i de kyligare delarna av världen så låter en varm plats med en skönt sprakande brasa inte så jävla illa, trots allt. Hade de istället hotat med att jag i helvetet skulle bli tvungen att titta på repriser av "Days of Our Lives" samtidigt som David Hasslehoff sjunger "Looking For Freedom" á capella i mitt öra i all evighet....
...då skulle jag börja bli rädd på riktigt.
Fred - Ut!
Fredagsfrenesi.
Tvättat institutionens bilar med Ida, Emil och Mattias. Det var helt ok. Ida bjöd som vanligen på en hel massa öppningar och dialektala defekter att tråka henne för och karaktärssvag som jag är så kunde jag inte stå emot :) .
Hon har iaf vett nog att ta det på rätt sätt. Hon är dessutom bra på att lyssna, konsekvent nog att inte hålla med resten av personalstyrkan i allt de säger när de fattar korkade beslut och verkar vara en så'n människa som är beredd att ge alla en chans. Dessutom är hennes näsa inte alls stor egentligen...
...den bara ser sådan ut på bilden ;) .
Anyways, en stor eloge till Ida!
Besök har jag haft idag med. Av Marion. Trevligt värre. Det är allt som oftast ganska underhållande att prata skit med den flickan. Om ingenting alls, egentligen, men trevligt är det iaf. Kul att det kan vara så.
Fler residenter är på ingång hit, åtminstone en den närmaste tiden. Fröken Brindstedt förärar oss med sin närvaro fr.o.m den 27:e och en stund framöver. Det ska bli jävligt roligt; Ickan är skitkul! Kan ju vara bra att få hit nån som kan erbjuda lite motstånd i Mulle, för en gångs skull (Mulle = en förfining av kortspelet bygg-Casino, utvecklat av fängelsekunder, för fängelsekunder).
Kan inte låta bli att känna kopiösa mängder harm och avsky mot den konservativa falangen av personalstyrkan på det här stället. Visst, regler är regler, men när de inte tillämpas med kollektivets bästa för ögonen utan bara för att straffa folk och statuera exempel när det helt saknar relevans att göra så, om man ser till hur mycket det skadar, så kan jag tycka att man kan visa sympati och ta ett steg tillbaka. För här handlar det inte om vad som är lämpligt längre. Nu har det blivit någons sjuka jävla powertrip för att visa vem som bestämmer som har gått överstyr. Jag är inte på något sätt rätt man att bedöma vilka åtgärder som bör vidtas i sådana här situationer, men jag tycker verkligen att har man en sådan här trångsynt och likgiltig inställning till människors psykiska hälsa och uppenbara behov så kanske man ska söka sig till ett annat jobb. En annan yrkeskår.
Eventuellt en och annan kurs i pedagogik, psykologi och sunt förnuft med.
Men vem fan bryr sig om vad jag säger?
...och egentligen kanske ingen borde göra det heller.
Jaja.
...Out.
Ad Referendum...
effigy (plural effigies)
- a dummy or other crude representation meant to represent a person or group that is hated
- a likeness of a person
Så numera är undertecnad känd som Hawkan.in.Effigy.
Bara så ni vet.
I övrigt är det mesta ok, gör mitt bästa för att hålla tankarna på betryggande avstånd från vad, eller snarare; vem, som är den övergripande anledningen till bryderier och oro. Det går sådär.
Annars är allt bra, liten Anna kommer på besök om en knapp halvtimme nu för att lysa upp min dag med sin närvaro. Det spelar fan ingen roll hur jävligt allt känns, för när hon dyker upp så är det som dimman lättar och dagen blir ljusare. Hon är en av de få personer som har sån utstrålning att oavsett om jordens undergång är nära förestående så är det lugnt, så länge man får invänta den i samma rum som henne. Överdrivet tacksam för att du alltid finns till hands och orkar vara min vän, no matter what.
Här på kollektivet ingår det i en av mina med-intagnas dagliga rutiner att titta på Jerry Springer show. Jag upphör aldrig att förvånas av alla jävla amerikaners fundamentala dumhet. Ok, det finns väl en och annan mindre intelligent människa i det här landet med som kanske borde ha hoppat över ansökningsblanketten till diverse dokusåpor, eller åtminstone haft vett att hålla käften stängd och kläderna på när de väl var där, men USA är utan motstycke. Jag kan inte låta bli att undra om de där jävla programmen och slagsmålen är regisserade och fejkade. För om så inte är fallet så måste minst 80% av USA's befolkning vara helt jävla infantil.
Men med tanke på analfabeten som sitter vid spakarna i det amerikanska regerings-maskineriet så borde man kanske inte förvånas...
...Sen vill jag passa på att utnämna dagens låt.
*trumvirvel*
Opeth - The Baying Of The Hounds.
Knäckande, brutal och skitbra!
...Sådeså.
Initialising new blog, central for words of wisdom and other crap...
Efter att ha blivit missnöjd med www.blogdog.se 's begränsningar, serverlagg och andra jävligt påfrestande buggar av allehanda slag, bestämde sig en Hawkan.in.Motion för att bli en Hawkan.in.Action och skapa sig en sprillans ny blogg på denna eminenta bloggportal. Så; här är jag.
Tänkte börja mitt förhoppningsvis långa och för båda parter tillfredställande samarbete med en liten filosofisk funderare där ämnet är ; Hawkan och hans omgivning.
Såhär har jag alltså bestämt, från och med idag:
1. Nu klipper jag banden med alla jävla pundande idioter. För i den situation jag nu befinner mig så är det enda jag kan hoppas på att vinna dåligt mående, frustration över min oförmåga att kunna göra ett skit åt saker och ting i "The Outside World" och en allmän harm mot allt och alla.
2. Detta gäller speciellt en person som jag bryr mig om men inte orkar försöka få på rätt köl. Främst för att jag vet att det inte går. Detta har jag väl iofs vetat hela tiden, men nu ger jag upp. Du får lära dig den jobbiga vägen istället.
3.Nu lägger jag fokus främst på mig, sedan mina vänner och min familj och i sista hand allt annat.
4.Jag HATAR Kerstin Hafstad.
Punkt fyra är nog ganska ointressant för de oinvigda, men desto mer relevant för alla andra.
Såhär kommer det alltså se ut.
För er som är intresserad av att läsa mina tidigare inlägg finns de tillgängliga på http://teslacoil.blogdog.se men denna sida kommer inte längre att uppdateras.
Tack och hej.
Till lillasyster; Förlåt för stölden av stilmall från din blogg, men det var den enda som inte såg ut som skit och jag orkar inte sätta mig och designa en egen just nu. Lovar att åtgärda detta inom en inte alltför avlägsen framtid.
Lillasyster Anna bloggar på http://annacogitative.blogg.se . Ta er en titt.
